Oriental Beauty, även kallad White-tip Oolong eller Champagne Oolong, är ett starkt oxiderat, orostat, tipstypigt oolong-te med ursprung i Hsinchu County, Taiwan. Teet har naturliga fruktiga och honungliknande dofter och ger en söt smak, en rödaktig-orange färg utan bitterhet.
Redan i början kallades teet ”Peng Feng Cha”, vilket betyder braggar- eller lögnarte. Enligt restaurangen Huang Zhenmei på Beipu Old Street: ”Man trodde en gång att en tebonde i Beipu märkte att små gröna insekter, senare kända som cikader, hade skadat bladen på hans nyplockade vårgröda. Istället för att förstöra hans gröda bestämde han sig för att bearbeta bladen till te. Han tog sedan sin produkt till en lokal tesäljare, som tyckte om den tillräckligt bra för att betala honom dubbelt så mycket som vanligt te. När han återvände till sin by skrytte han för sina grannar om sin framgång. Hans grannar trodde att han överdrev och kallade så sitt te, Peng Feng Cha. ”
Först 1933 introducerades Oriental Beauty på den kommersiella marknaden efter att ha vunnit utmärkelser i en teatävling. Vid den tiden gjorde den taiwanesiska regeringen ett försök att öka kvaliteten på te för export, och teatävlingar var ett fantastiskt sätt för dem att belöna bönder för att göra te av hög kvalitet. På 1970 -talet exporterade tehandlaren John Dodd detta te till väster, och det var också första gången Taiwan exporterade oolongte. Legenden berättade att drottning Victoria gillade teet mycket och gav det namnet Oriental Beauty. Termen Oriental har dock blivit allmänt och alltmer ogynnsam i vissa västerländska länder senare, och den döps om till White-tip Oolong för sitt utseende.
Oriental Beauty odlas i Hsinchu County. Här viker bergen för böljande kullar, och det milda klimatet är perfekt för teodling. Tebuskarna planteras på den fria sidan av kullar i områden med tillräcklig luftfuktighet och solsken. Oriental Beauty är ett slags buggbitt te-det odlas utan insekticider för att uppmuntra dessa gröna lövhoppare att matas på löv, stjälkar och knoppar. Insektsbeten startar oxidationen av bladen och spetsarna och ger te en söt smak. Den naturliga sötma som utvecklas är en direkt biprodukt av växtens naturliga försvar, eftersom den producerar ett unikt enzym för att locka rovdjur från den angripande lövhoppan.
Den bästa Oriental Beauty använder en ung lövskörd från sommarmånaderna, vanligtvis i juni och juli. Denna gröda innehåller löv som är tillräckligt starka för att klara rullning och oxidation men är också tillräckligt unga för att vara relativt kolhydraterhaltiga och bittera. Resultatet är en mjuk bryggning med en rik munkänsla.
Generellt sett sker teproduktionen ofta i en uppvärmd behållare med hjälp av en åtgärd som liknar omrörning. Temperaturen och antalet gånger denna uppvärmningsprocess sker beror på vilken typ av te som produceras. Det finns dock ett extra steg efter den första stekningen, där teet får sitta på egen hand en kort tid med en våt handduk ovanpå. Bladen är fortfarande varma, så det är en uppvärmd process där teet antagligen oxiderar snabbt, och först efter att teet har svalnat något börjar rullningen, kanske en halvtimme senare. Detta är det avgörande steget som skiljer Oriental Beauty från andra typer av taiwanesiska oolonger och är det som ger den dess distinkta smakprofil. Slutligen knåda, avblockera och torka dessa teblad för att göra rått te.
Oriental Beauty är alltid ett dyrt te, inte bara för att det är svårt och komplext att göra, utan också på grund av dess låga volym. Buggbettade grödor kan få avkastningen minskad med mer än hälften på grund av skadorna på bladen. Ett blad som är bett för mycket är helt enkelt bittert, och den söta smaken kan helt kompenseras av regn före skörden. Dess skörd är också mottaglig för torka. Dessutom är Oriental Beauty det enda te som fortfarande har behållit traditionella bearbetningsmetoder nu - de flesta taiwanesiska oolonger har förändrats under de senaste åren. Därför är den årliga avkastningen låg och priset relativt högt.

















