Den första inspelade användningen av kylteknologi går tillbaka till 1775 f.Kr. i den sumeriska stadenTera.
Det var där regionen' s King,Zimri-Lim,
började byggandet av ett genomarbetat ishus utrustat med ett sofistikerat dräneringssystem
och grunt bassänger för att frysa vatten på natten.
Att använda is för att kyla och bevara var inget nytt på denna punkt,
men dessa ishus banade vägen för att deras mindre motsvarighet, isboxen, skulle komma till existens.
Isboxen uppfanns av en amerikansk bonde och skåpmakare vid namn Thomas Moore i 1802.
Moore använde isboxen för att transportera smör från sitt hem till Georgetown-marknaderna,
vilket tillät honom att sälja fast, tegelsmör istället för mjuka, smälta badkar som hans kollegor vid den tiden.
Hans första design bestod av ett oval cederträ med en tennbehållare inuti is mellan dem,
allt inslaget i kaninpäls för att isolera enheten. Senare versioner skulle innehålla ihåliga väggar
som var fodrade medtennellerzinkoch packad med olika isoleringsmaterial
Till exempelkork, sågspån, halm eller tang.
Ett stort isblock hålls i ett bricka eller fack nära toppen av lådan.
Kall luft cirkulerar ner och runt förvaringsfack i den nedre delen.
Vissa finare modeller har tappar för att tappa isvatten från en fångstpanna eller en behållare.
I billigare modeller placeras en droppskål under lådan och måste tömmas minst dagligen.
Användaren måste fylla på den smälta isen, normalt genom att erhålla ny is från eniceman.
Utformningen av isboxen gjorde det möjligt att lagra förgängliga livsmedel längre än tidigare
och utan behov av längre konserveringsprocesser såsomrökning, torkning, ellerkonservering.
Kylningsförgiftningar hade också den extra fördelen att inte förändra smaken på vad det bevarar,
till skillnad från andra tidigare nämnda konserveringsmetoder.
För mer information:
Tel:+86-571-85865338
E-post:kira@gint.cc
