Österrikisk-ungerska imperiet, även kallat Dual Monarchy, var en konstitutionell monarki och stormakt i Centraleuropa mellan 1867 och 1918. Under denna period gjordes stora framsteg inom glastillverkningen, och ett antal nya glastyper uppträdde.
Skogsglas
Skogsglas (Waldglas på tyska) är ett slags sent medeltida glas med grön färg och bubblor. Det produceras i nordvästra och centrala Europa från cirka 1000-1700 e.Kr. med träaska och sand som de viktigaste råvarorna och tillverkas i fabriker som kallas växthus i skogsområden. Den har en hög kalium & syrehalt och är lätt att forma men ändå inte lätt att avbjuda (kristallisera). Det kännetecknas av en mängd gröngula färger, som exakt ekar sitt namn "skog". Och den grönaktiga nyansen ges av innehållet av järnoxid som finns i glassand. Men skapandet av "skogsglas" på detta sätt är faktiskt ohållbart, eftersom det konsumerar och förstör själva skogen.
De tidigare produkterna kommer vanligtvis tillsammans med rå design och dålig kvalitet och används främst för vardagliga fartyg och alltmer för kyrkliga glasmålningar.
Bohemiskt glas
Böhmen, som för närvarande är en del av Tjeckien, blir känd för sitt vackra och färgglada glas under renässansen. Bohemiskt glas, även kallat Böhmen kristall, är välkänt för sin högkvalitativa, fantastiska hantverk, skönhet och innovativa design.
Historien om bohemiskt glas började med de rikliga naturresurserna som finns på landsbygden. Bohemiska glasarbetare upptäckte att kaliumklorid i kombination med krita kunde skapa ett klart färglöst glas som var stabilare än glas från Italien.
På 1500-talet användes termen böhmisk kristall för första gången för att skilja dess egenskaper från ett glas som tillverkats någon annanstans. Och den lokala tjeckiska tillverkningen av glas fick ett internationellt rykte i hög barockstil från 1685 till 1750.
Från 1600-talet till 1700-talet utvecklades glassnideriverktyg och teknik snabbt. Därför började det högkvalitativa snidade glaset massproduceras och användas i stor utsträckning. Samtidigt skapades också glasyrtekniken för syrabehandling, vilket gjorde de snidade bilderna vackrare och livligare.
Böhmen visade sig vara en skicklig hantverkare som skickligt arbetade med kristall. Bohemisk kristall blev känd för sin utmärkta skärning och gravyr. De blev skickliga lärare i glastillverkning i grannländer och avlägsna länder. I mitten av 1800-talet skapades ett tekniskt skolsystem för glastillverkning som uppmuntrade traditionella och innovativa tekniker samt noggrann teknisk förberedelse.
Ryskt glas
Fajansartiklar introducerades till Ryssland från Medelhavsområdet omkring 13:00, och mosaikglaset uppträdde i Ryssland på 500-talet. Sedan storhertigdömet Moskva, ett rushuvuddöme under senmedeltiden centrerat på Moskva, introducerades avancerad glastillverkningsteknik till Ryssland och målat kyrkglas blev populärt. Efter renässansen uppmärksammade ryska naturforskare också glasproduktionen. Den mest kända var Michail Lomonosov, som studerade färgprincipen för glas ur vetenskaplig synvinkel. År 1763 startade han en glasfabrik som producerade de första glasmosaikerna utanför Italien. Och hans mest kända verk är porträttet av Peter den store och slaget vid Poltava (Rysslands avgörande seger över det svenska riket).
Från 1500-talet till 1800-talet blev förgyllda och emaljerade glasprodukter kungafamiljens och adelsmännens dekorationer och kollektioner. Glastillverkningstekniken höjdes också till en ny nivå.
Brittiskt glas
Redan i romarriket fanns det glasprodukter i Storbritannien, vilket framgår av mosaikglaset i Thermae Bath Spa. Men glaset började inte blomstra förrän på 1600-talet. De brittiska glasarbetarna ägnade särskild uppmärksamhet åt produktionen av glasbord. På grund av glasets höga brytningsindex skimrar det starkt, särskilt när det lyser av ljus, vilket var super vackert och attraktivt. Senare utvecklade Storbritannien sin egen stil av snidningsteknik. På 1790-talet utnyttjade två glasklippare från Dudley och Stourbridge den nya tekniken med ångkraft för att driva sina skärsvarv och invecklat snittglas föddes; 1876 återupptäckte John Northwood den antika romerska konsten av cameoglas - som alla lade grunden till berömmelsen av brittiskt glas i världen.
På 1700-talet var den förgyllda och emaljerade glasbägaren av ett stort namn. Stammen var dekorerad som ett tvinnat bomullsband. Den snidade glasbassängen bestod av två lager glas - ett lager var mjölkvitt och det andra lagret var den aprikosliknande färgen. Dess sniderier var mycket noggranna och återspeglade hantverksnivån och konsten i ett snidat glas från 1800-talet.

















