Har du någonsin använt termiska kolvar? Jag antar att den yngre generationen kanske säger ”Nej”. Men de hittades mycket ofta under de senaste decennierna. I dagens blogg vill jag prata om termokolven och ta dig igenom den långa och lysande historien om denna vattenbehållare som är full av nostalgiska minnen.
Den tidigaste: speciell för överklassen i Song-dynastin
Vissa forskare spekulerar i att termokolvens födelse går tillbaka till Song-dynastin för nästan 900 år sedan. Enligt Drömmen om Dongjing (Dongjing, Song-dynastiens huvudstad), en bok som skildrar samhällets tullar, moral och värderingar, uppträdde nattmässor på 1100-talet. "Klockan två på morgonen finns det fortfarande säljare på gatorna som gråter sina varor, vanligtvis varmt te och hemlagade snacks, som läggs i de termiska kolvarna eller lådorna för att bibehålla smaken och färskheten." Detta betraktas som den första bredare användningen av termiska behållare i kinesisk folklore.
På grund av utvecklingen av kvicksilverteknologi och den blomstrande utländska glashandeln i Song-dynastin lade någon fram en sådan synvinkel att termiska kolvar vid den tiden hade ett glasinre, utrustat med ett lager kvicksilver i mitten och ett annat yttersta lager av porslin, vars grundstruktur liknar moderna termiska kolvar. Det antecknas att ättlingen till Zhang Qixian, en berömd premiärminister i Song-dynastin, en gång hade en termisk kolv hemma, som ansågs vara en värdefull skatt. Som ett resultat kan vi få en antydan om att vanliga människor inte hade råd med en termisk kolv vid den tiden.
De moderna: introducerade från Tyskland
År 1922 infördes ett antal termiska kolvar från Tyskland för första gången i Shanghai. För att få mer uppmärksamhet annonserade köpmännen till och med i Shun Pao, ett inflytelserikt dagstidning i Kina från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet, vilket ger en detaljerad introduktion av termokolven med många bilder. Det unika försäljningsargumentet var dess goda termiska prestanda - det kunde hålla dryckerna varma i upp till 24 timmar.
Denna moderna termiska kolv uppfanns av Sir James Dewar, en brittisk kemist och fysiker som fokuserade på studier av flytande gaser med låg temperatur. 1892 bad han en glastillverkare att göra en dubbelväggig glasbehållare och försilvra glasväggarna, varigenom strålning kunde reduceras till ett minimum. Senare suger han ut luften mellan de två lagren och vakuumkolven dyker upp. Dessutom var den främsta vägen genom vilken värme kunde kommuniceras från omgivningen till det inre fartyget i dess hals, den enda korsningen mellan väggarna, som därför gjordes så liten som möjligt. Denna vakuumkolv fick också namnet Dewars, bara till minne av den stora forskaren. 1903 förbättrade den tyska glastillverkaren Reinhold Burger Dewars. Han använde innovativt nickel för att göra ett skal för att skydda kolven.
I början var priserna på dessa importerade termiska kolvar orimligt höga, till och med den billigaste kostade nästan tio silver dollar, vilket ungefär motsvarade en familj på fem i Peking eller en 10-dagars lön för en arbetare av ett spinnkvarn i Shanghai. Det var en riktig lyx för vanliga människor vid den tiden. Följaktligen såldes dessa kolvar främst till sjukhus för medicinska ändamål.
Från sjukhus till vanliga folks hem
Efter 1928 lyckades kinesiska glasfabriker producera sina egna termiska kolvar och sålde dem till inhemska till och med internationella marknader.
På 1930-talet designade Shanghai Lixing Thermal Flask Factory en 5-pund termos med ett handtag, som blev en klassisk modell under de närmaste decennierna. ”Great Wall” är en varumärkesspecial för denna termiska kolv. Designern förklarade, ”The Great Wall är det största konstgjorda projektet i världen för militärt bruk, vilket representerar det forntida kinesiska folkets uthållighet, mod och visdom. Vi kallar vårt varumärke som "Great Wall", med målet att skapa ett världsberömt varumärke för att skydda vår egen nationella industri. " Från och med då började våra kinesiska tillverkare delta i den hårda konkurrensen med andra utländska tillverkare.
På grund av priset på grunden, den höga kvaliteten och olika mönster, hade våra termiska kolvar inte bara en stark grund på den inhemska marknaden utan blev också gradvis de viktigaste produkterna som exporterades till Europa, USA och andra länder eller distrikt. Fram till 1950-talet användes nästan 70% av de inhemska termiska kolvarna för export, vilket var en av de viktigaste exporterbara produkterna vid den tiden.
Därefter var priset på en termisk kolv cirka 1 yuan till 3 yuan, den förra var en träskalstermos medan den senare vanligtvis var en metall- eller emalj. Jämfört med den genomsnittliga lönen vid den tiden var priset ganska acceptabelt. Det bör noteras att en termisk kolv också ansågs vara en nödvändig bröllopsgåva under en lång period. Inte konstigt att det så vanligt förekommit i nästan alla familjer under förra seklet.
Numera kanske den termiska kolven inte är så exklusiv och stilren som den brukade vara, men historien kommer fortfarande att fortsätta.

















